Te har funnits på de japanska öarna sedan munken Eichū förde med sig drycken från Kina på 800-talet. Från att ha varit en dryck med mer medicinal betydelse kom teet under århundradena som gick att mer och mer drickas socialt och för den goda smakens skull. Tedrickandet kristalliserades under 1500-talet till den numera så berömda konstformen chanoyu 茶の湯, teceremonin, där Urasenke 裏千家 är namnet på en av huvudskolorna.
Grundaren hette Sen no Rikyū och han följde sin temästares devis ichigo ichie (一期一会) i sin utveckling av teceremonin och tillhörande konstformer. Ichigo ichie är ett uttryck hämtat från zen-buddhismen och betyder ett tillfälle, ett möte. Meningen med detta är att varje möte är värdefullt för tillfället kommer aldrig tillbaka. Det är en unik situation som bara existerar här och nu. Sen no Rikyū satte även upp fyra grundpelare för teceremonin som utövarna än idag lever efter: wa 和 (harmoni), kei 敬 (respekt), sei 精 (renhet), jaku 寂 (rofylldhet, lugn).
Vår träning i bujinkan kan följa samma koncept.
Jag har tidigare skrivit om att vara närvarande i träningen vilket ichigo ichie egentligen handlar om. Varje träningstillfälle är unikt och varje lärare och träningspartner är unik. Ta till dig träningen och ge ditt yttersta här och nu för det finns inga andra träningstillfällen.
För att på bästa sätt tillämpa ichigo ichie är det viktigt att betona harmonin (wa, 和) och balansen i träningen. Harmoni i vårt fall är ett tillstånd där man är i samklang med sina medmänniskor (träningspartners) och med naturen. Kom ihåg att vår träning går ut på att hitta våra naturliga rörelser och vårt naturliga öppna sinne som spontant och utan medveten tanke reagerar korrekt i alla uppkomna situationer.
Harmoni får vi bland annat via respekt (kei, 敬), som jag också skrivit om tidigare. Respekt har sin grund i tacksamheten mot de du tränar med och de du tränar för. Du står i tacksamhetsskuld till din lärare för att han eller hon guidar dig på vägen. Glöm inte det. Eftersom vår träning i många fall kan vara farlig är det också viktigt att respekten finns mellan träningspartners. Det är grunden för en säker utveckling och skänker harmoni till gruppen.
En annan grundpelare i träningen är renheten (sei, 精) vilket inte bara manifesteras som personlig hygien utan som också gäller den mentala renheten och i förlängningen enkelheten och renheten i våra rörelser. Ofta ser man överdrivet komplicerade tekniker under träningar. Sluta med det. Krångla inte till det. Är rörelsen krånglig betyder det att den inte är naturlig och är den inte naturlig hör den inte hemma i kampkonsten. Sei är raffinerad energi och ett rent sinne fritt från ett störande ego.
Precis som i fallet med teceremonin leder ett konstant praktiserande av harmoni, respekt och renhet till ett rofyllt tillstånd (jaku, 寂). Detta lugn är egentligen en mental skärpa (uppnådd utan ansträngning). Kom ihåg att kroppen formar sig efter ditt sinne. Ett stelt och ansträngt sinne ger en stel och ansträngd kropp, oförmögen att generera naturliga rörelser. Sök lugnet genom träningen.
Och ta gärna en kopp te när träningen är över. För när allt kommer omkring så är teets väg och kampkonstens väg inte så olika.
Läs mer om urasenkes fyra principer: Wa, kei, sei jaku
Dōchū 道中 